Viskningar i mörkret som påminner om dig....jag hör ibland fotsteg fastän jag vet att ingen är där....jag önskar att du fanns kvar....att du aldrig försvann men du kommer aldrig mer tillbaka och vetskapen om det svider i mitt hjärta och själ....du har det bra där du är nu och du slipper lida och jag hoppas att du tittar till mig då och då....ibland tycker jag att jag kan känna av dina energier här hos mig....minnena av dig kommer alltid leva kvar..dom kommer jag alltid att bära med mig och du ska veta att du är enormt saknad!

Idag för sjutton år sen valde min älskade pappa att avsluta sitt liv efter en kort tids sjukdom som inom ett par år skulle komma tillbaka igen.... 

Han fick genomgå en svår operation där de gick in genom skallbenet på höger sida för att försöka ta bort en utväxt/cysta på ena syn-nerven som skulle gjort honom blind på höger öga om den fått vara kvar....men det gick inte att ta bort allt för då hade han blivit blind....

Han ville inte vara en börda och han hade så ont och han ville inte bli blind eftersom fotografering och framkallning och allt som har med det att göra var en stor passion för honom....

Han förstod inte att han inte alls var en börda, han var min älskade pappa och jag hade inte alls haft något emot att hjälpa honom, han hade ju tagit hand om mig när jag var liten....han sa vid ett tillfälle att jag inte skulle slösa min tid på att sitta hos honom utan vara med kompisar och sånt....och han sa ofta att han ville dö för han trodde inte att han skulle orka mer....

1 Juli 1994....

Han hade varit på en öppen avdelning på Borlänge sjukhus och dom släppte ut honom att gå utan sällskap fastän de visste att han ville dö....

Dom ringde på eftermiddagen/kvällen och sa att han inte kommit tillbaka så jag och en kompis åkte ut och letade men utan resultat....

Kl 22 ringer det på dörren och en kvinnlig präst står utanför och jag är så stressad och uppjagad över allt detta så jag tror ju att det är nån som knackar dörr för att prata om Gud men så var det inte....

Vi går in i köket och hon ger mig bland det hemskaste besked man någonsin kan få, min pappa hade hoppat ner i domnarvsforsen i älven och att han var död....

Det var en som såg precis när han hoppade och ringde räddningstjänsten direkt men det var försent ändå....

Jag var 19 år gammal då och jag var ensam hemma då mamma var hos styvpappa, prästen fick ringa dom för det klarade jag inte av, den enda jag klarade att ringa var min ena morbror, mamma och styvpappa packade ihop sig direkt och åkte hem och prästen skjutsade mig till en kompis....

Gråter nu när jag skriver detta, minnena av detta är svåra men samtidigt dyrbara....

Vid minneslunden tidigare idag:

Erik Hansen....17 Februari 1929 - 1 Juli 1994....

 Kramar!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och tråkigt väder är det nu, jag har tänt värmeljus och ska strax fixa mat, det är så tråkigt väder att man känner sig seg nästan hela tiden....hoppas det blir bättre snart! Jag har försökt att fotografera mina foton på Tiffany som jag satt ...

....fy vad dammiga sakerna är/var, nu nyser jag inte bara pga förkylning....spännande att gå igenom kassetterna, endel har inga etiketter, ja och sen kan det ju vara så att det som står på dom som har etiketter inte stämmer längre, överraskningarnas ...

....och ska just till att gå igenom ett gäng fotografier, som jag nämnt tidigare, hittade även gamla kassett-band och har plockat fram min gamla stereo, ni vet, en sån med dubbel-kassett-däck och LP-spelare, vilken antikvitet tänker nog många nu, hah...

....här kommer ett par av deras orkester- / idol-kort:       Mina egna foton på dom har jag inte letat efter än! ...

......när jag försöker uppdatera presentationen så är det som visas bredvid mina inlägg annorlunda än om man klickar på "visa presentation"....får se om det ändrar sig senare! Dagen har varit lite seg och kall men lugn som tur är, sitter och nju...