Oj...jag däckade redan vid 18-tiden igår, vaknade vid 23-tiden och somnade om och sen klev jag upp vid 05!!

Jag åt frukost för ett tag sen och nu, förutom bloggar lite, så syr jag på fodret till min nya väska, fickor håller på att sys fast, för det måste vi tjejjer ha i våra handväskor eller vad säger ni? *S*....måste ju ha utrymme för läppglans och mobiltelefon!

Det är dags att ta lite foton snart, jag har inte haft ork till det än på ett tag

men snart så....

Nu har nog våren slagit till, eller ska kanske säga slagit -ut-, det kliade av attan i ögonen igår och jag fick ta anti-histamin....det är nog det enda jobbiga med våren....

Och det är just titeln/refrängen jag nynnar på stup i kvarten, *biddi biddi bom bom*....

En låt med Selena Quintanilla Perez, latinska sångerskan som vid 23-års ålder blev ihjälskjuten av sin fanclub-president, har nyss sett filmen om henne och jag har sett den förr men den är så bra...och sorglig, Jennifer Lopez spelar rollen som Selena....

Vilket tragiskt öde, hon hade slagit igenom enormt i hemlandet och hade vunnit en grammis och höll just på att släppa ett album på engelska, ett såkallat cross-over-album som de kallade det i filmen....Selena 1971 - 1995....

....när man klev utanför dörren, var och handlade åt mamma och mig idag och precis när jag klev utanför dörren på Maxi så tog vinden i så man nästan vispades med, jag fick stålsätta mig för att inte ramla eller tappa taget om varorna!

En bekant/väninna berättade just en sak, vi har aldrig träffats på riktigt, bara pratat på nätet och i telefon men det känns ändå som om vi känt varann hela livet....

Iaf så, hon väntar sitt andra barn och var till sin barnmorska igår, som hon inte känt så stort förtroende för och får då vara med om detta, fick tillåtelse att kopiera det från hennes blogg för jag vart så förbannad när jag fick höra det att jag ville ta upp det här:

"Jag skrev ju i morse att jag skulle till BM för rutinundersökning i v.20 och min misstro till sagda BM och huruvida jag skulle byta henne eller inte.

Hur som helst, jag gick dit med allt mitt uppbådade öppna sinne och tänkte att jag ger henne en chans till, att bevisa att hon är supertrevlig och att jag har missuppfattat situationen.

Så tog hon blodtryck och vi pratade lite och sen säger hon att vi ska lyssna på babyns hjärtljud.
Hon letade... och letade... och letade, trodde sig hitta hjärtljuden men så avlägset, så hon flyttade den där mojängen de mäter med och sen hittade hon ingenting alls.
Jag låg ju på rygg och tyckte att tja, bäbisen har kanske lagt sig supertätt mot min ryggrad?! och så la jag till halvt på skämt: Jag kan ju vända på mig, så kan du lyssna på ryggen om du hittar bäbisen där???

Det fnös hon mest åt och fortsatte köra den här sonden?? hårt ner i magen på mig... slutligen säger hon kallt konstaterande: nej, jag hittar inga hjärtljud.
Jag kontrade direkt med att jag har ju känt sparkar och på RUL såg allting jättebra ut och då säger hon: jasså? så bra, ja, det är ju väldigt svårt att lokalisera babyn med tanke på allt ditt bukfett, så vi får lägga ner det här till nästa gång vi ska träffas, vilket blir om en månad.

Sen avslutade hon samtalet och skickade hem mig. Jag blev helt chockad. Så först reagerade jag inte ens på att hon sagt som hon sagt... och sen blev jag alldeles iskall, hon hörde inte babyns hjärtljud!!!
Jag gick där igenom centrala stan och intalade mig själv gång på gång på gång att jo, men jag HAR ju känt rörelser flera gånger... men ändå, den totala oron och ångesten som drabbar en med full kraft.
Jag HADE ingen ångest innan jag träffade henne, men när jag lämnade BM hade jag total panik.
Ca 20 min. senare fick jag äntligen ett vingslätt livstecken från bäbisen och jag kunde börja andas igen.
Sen har jag tack och lov känt rörelser fler gånger under eftermiddagen. Men det här var nog bland det taskigaste jag varit med om.

Inte att hon säger som hon gör om min mage, jag skiter i vad hon tycker på den punkten, men att hon så totalt INTE hör babyn och ÄNDÅ skickar hem mig, utan att vinnlägga sig en extra gång om att babyn verkligen mår bra.
Jag undrar med hela mitt hjärta vart människans prioritet ligger just nu??! Min ligger hos bäbisen, jag vet inte var hennes prio ligger över huvudtaget, men det känns inte som om vi är på samma planet.

Hur hade ni spontant reagerat om ni hört en sån här berättelse?!?"

Inkompententa, hjärtlösa, okänsliga jädra människa, en barnmorska FÅR inte göra så, *fräääässsss!!!!*....

Ännu en sak det varit ett jäkla liv om i media, att ibland vet man inte om man vågar lita på sjukvården, men, vad ska man göra?!?

Vi måste ju till sjukhus/vårdcentral om vi blir sjuka och då får vi ta den risken att kanske råka ut för nått dylikt....

Kram pårej bruden, sänder varma positiva tankar som stöd!!

Sitter och äter frukost och tar det allmänt lugnt såhär på morgonkvisten....tröjan blev klar igår sånär som på knappar eller dragkedja, för det har jag inte köpt än....

Har börjat virka på en till handväska, jag lovar att ta kort på de andra väskorna jag gjort....ska ta kort på tröjan också....

I förrgår gjorde jag något som jag innerst inne inte trodde skulle gå, jag blonderade slingor...med plasthätta, borde ju inte gå så bra med tanke på att jag har så långt hår och jag har lyckats att trassla till det förr när jag hade kortare hår men det gick jättebra....

Det vart lite mycket blont längst ner där slingor från förr fanns, ska intensiv-tona i slingor också, med hätta även då....

Har man inte råd att fixa det hos en frisör så får man vara modig och fixa det själv hemma....

Igår kväll regnade det här och även inatt, tyckte mig se en liten skymt av solen genom molnen nyss, hoppas den visar sig idag!

Det är så uppiggande med solsken och värme, men sån kvävande värme som det kan bli ibland på sommaren är inte skoj....och jag har inglasad balkong så ni kan ju tänka er vilken bastu det kan bli där....

Jag var hem till mamma en sväng igår med ett par saker jag handlade åt henne när jag var på stan sist....

Nu ska jag pyssla vidare med väskan, så på återseende!

Jag har sovit lite dåligt de senaste nätterna, när jag väl lyckats somna, dygnet har blivit lite felvänt som det ibland kan bli....

Har drömt lite konstigt och jag vet varför, idag är det klassfest från när vi gick i 9:an, det ska jag INTE gå på, för jag har inte några nämnvärda roliga minnen från min skoltid, inte på hela 9 år har det varit lätt för mig i skolan pga att vissa tyckte att det var så skoj att vara elak och retas/mobbas....

Jag har fått skit för att jag är sladdbarn, för min musiksmak, mitt utseende, för att jag är lugn av mig, jadu, man har fått höra endel under årens lopp....

I mellanstadiet var det en kille jag var förtjust i som frågade chans på mig, jag vågade inte svara och han frågade igen och då vågade jag säga ja, dagen efter skickade han en annan kille som sa att han ville göra slut....

En kille sa att jag var äcklig och ful rakt i ansiktet på mig, jag sa inget utan bara tittade på honom, jag tyckte inte det var värt tid och kraft på att svara på det....samma kille några år senare, tar sitt barn och går åt motsatt håll när han får syn på mig vid en offentlig grillplats här i stan....han ville nog inte att hans flickvän/fru skulle få reda på det som hänt innan....det vill han INTE erkänna....

En annan kille träffade jag på en affär och jag är iallafall såpass mogen och vuxen att jag hejade trots det som varit, han säger inte ett ljud utan synar mig från topp till tå och går iväg....

Samma kille träffade jag i en mataffär, då hade han sällskap av ett par andra killar som var/är betydligt snällare, dom stannade och pratade medans han bara gick iväg och jag minns att de andra två sa åt honom att sluta vara så löjlig och komma tillbaka men det gjorde han inte....

Tycker ni att jag är dum som inte glömmer sånt här? Man KAN inte glömma sånt här!!

Ibland kommer minnena upp igen och gör en ledsen och orolig, som när det är dags för klassfest osv....

Visst fanns det dom som var snälla och försökte hjälpa mig och säga ifrån och allt men det var för döva öron....de som försökte hjälpa hyser jag inget agg mot....

Och tro inte att jag går och tänker på detta dag ut och dag in, det är bara vid såna här tillfällen som klassfester eller om man ser nån man gick i skolan med på stan som det kan ploppa upp mer eller mindre igen....

Jag har inte klarat av att slappna av och gå klart skolan hela vägen pga detta och jag har vid flera tillfällen testat att plugga på KomVux men det har inte gått heller....

Det finns dom som säger att det är bland annat detta som hänt som kan vara en av orsakerna till att jag blev sjuk och fick Crohns sjukdom, som kan uppstå bland annat pga stress och oro....jag hade det säkert redan i skolåldern men att det inte bröt ut förrän i vuxna år....

Det har varit så livat i media om mobbing och att vissa vuxna blundar för detta och skyller ifrån sig och säger att det är den drabbade som ska ändra på sig, jag blir så ledsen när jag läser om sånt, så jag kände nu att jag ville dela med mig av detta som jag varit med om....

Jag har inte anmält det som hänt och det är det ingen idé att göra nu heller, jag tror inte att jag skulle orka med det hela och sen så tror jag att det gått för lång tid....

Jag håller mig undan från dessa individer som betett sig dåligt, kanske skulle säga -beter- sig dåligt eftersom de varit taskiga mot mig även nu i vuxna år....

Jag lever mitt liv, jag gör ingen nått illa, men biter ifrån om nån gör mig eller de jag älskar något ont....

Var snälla mot varandra, annars kan det få konsekvenser som kan stanna resten av livet för den drabbade!

Kram!